ärna

Synonymer till ärna

(åld.) ämna, ha för avsikt, avse, tänka, stå i begrepp att, vara besluten

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

ärna i ordbok från 1870

Betydelse: Hafva för afsigt att göra något.
Synonymer: ämna, akta, tänka, tillämna, tillärna, tilltänka

Historik för ärna

ärna, P. Svart Kr.: 'hwilket ett gästebodh edher är ärnat'; C. Gyllenhielm o. 1640: 'ärnade sigh på den vägen åth Breslau'; fornsvenska ǣrna, utverka, förskaffa (jämte ārna), motsvarande fornisländska o. fornnorska árna detsamma, norska aarna, förvärva. Enligt vanligt antagande = gotiska airinôn, vara sändebud, utskickad; med urgermanska -air- till nordiska -ār-(varav genom i-omljud -ǣr-) såsom t. ex. i arla; till gotiska airus, sändebud, fornsaxiska êru, anglosaxiska ár, fornisländska o. fornnorska ǫrr, árr (jämför det urgamla finska lånordet airut); med (i verbet) fornsvenska o. fornisländska o. fornnorska ā för ǣ på grund av anslutning till grundordet. Ur betydelse 'vara sändebud' skulle då ha utvecklat sig dels den av 'utverka (egentligen som ombud)' o. dels den nysvenska av 'vara färdig att, stå i beredskap att' (jämför färdig: fara), 'ämna'. Se Noreen Ark. 6; 360, Det första torde vara riktigt (därest nu verkligen härledningen är den ovan givna). Men betydelse 'ämna' är säkerligen icke så gammal, att den direkt bör förbindas med betydelse i gotiska airinôn. Den utgår i stället snarast från betydelse 'förskaffa, bereda', alltså av samma slag som i ämna (se under ämne slutet). Övergången exemplifieras av ex. från P. Svart, där man kan inlägga båda betydelse: 'berett' o. 'tillämnat'. Användning av ordet om resor o. färder är härtill en specialisering. — Annorlunda Torp Etym. Ordb. s. 13, som för det fornisländska o. fornnorska o. norska verbet förmodar möjligheten av sammanhang med fornhögtyska arnôn, förvärva, anglosaxiska earnian, även: förtjäna (engelska earn), o. svenska dialekt arnig, flitig, rask (svenska ärna omnämnes ej), vilka enligt T. (o. vissa andra forskare före honom) snarast böra sammanhållas med forngrekiska árnymai, förvärvar. Denna härledning av ärna omöjliggöres dock av det långa a i fornisländska o. fornnorska (ett avljud urindoeuropeiska ē torde icke här böra förutsättas). Fornhögtyska arnôn, 'förvärva' och så vidare, hör för övrigt trol. samman med and 2. — I äldre nysvenska o. ännu o. 1800 betydligt vanligare än nu (se t. ex. hos Weste 1807). Redan Dalin 1853 hänvisar emellertid från ärna till ämna, som numera är huvudordet. I riksspråk nu blott i (något högtidligare) skriftspr. utom där det beror på inverkan från dialekterna, varest ordets livskraft på många håll (åtminstone i Götal.) är oförminskad, t. ex. 'han ärnade sig till Stockholm' och dylikt I litter. från jämförelsevis senare tid använt av t. ex. Eller Tegnér o. Snoilsky; i den ännu nyare tycks ordet vara sällsynt.

Rösta på användares bidrag

Är “rop” en bra synonym till ordet auktionsbud?

Nästkommande ord

ärofull ärofylld ärorik ärr ärra ärra sig ärrad ärrad kämpe

Hur böjs ärna?

verb
	aktiv	passiv
grundform	att ärna	att ärnas
nutid	ärnar	ärnas
dåtid	ärnade	ärnades
supinum	har\|hade ärnat	har\|hade ärnats
imperativ	ärna
	particip
presens	ärnande
perfekt	en ärnad ett ärnat den\|det\|de ärnade