Historik för besa
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- besa, ränna i väg eller omkring, särsk. om nötkreatur, i synnerhet för att undfly boskapsbromsen, äldre nysvenska o. svenska dialekt även bissa, bessa, fornsvenska bisa (fyr brymse), motsvarande danska bisse (vartill bissekræmmer, gårdfarihandlande, egentligen spenamn: som ränner omkring), medellågtyska bis(s)en, fornhögtyska bisôn (nyhögtyska biesen), av bĭs-, biss, därjämte i äldre danska o. danska dialekt former, som utgå från ett bīs-, o. i norska dessutom en avljudsform beisa. Formväxlingen tyder på ljudhärmande ursprung; jämför svenska dialekt o. norska biss, använt att hetsa djur; knappast, såsom antagits, besläktat med litauiska baisà, skräck (se bister). Jämför Hesselman z o. y s. 84, Seip 2: 56. — Om det möjligen hithörande fornhögtyska bîsa, medelhögtyska bîse, nordanvind, se Wehrle ZfdW 9: 164 f. - Härtill vbsbst. bes n.
