Historik för immer-
- immer-, från nyhögtyska immer, alltid, alltjämt, av fornhögtyska iomêr, av io, alltid (se e 1), o. mêr (se mer). — Immerbadd, Hagberg 1847, till badd o. badda, såsom det sällsynta immerbas, E. Carlén, ännu i Ydre hd, till de likbetydande bas o. basa; alltså med en grundåskådning motsvarande den i uttryck baddare egentligen: 'gå-påare' eller basa på. — Immerfort, t. ex. Columbus, från nyhögtyska =. — I svenska dialekt även immermer, -värre, t. ex. Ydre lid.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.