kvabba

Historik för kvabba

kvabba, Lophius piscatorius, marulk, Retzius 1772; hos Sundevall även om maneter; hos Oedman 1746 i betydelse 'kvabbso', i Skåne, Hall. o. Bohusl. benämning på honan av Cyclopterus lumpus (honan kallas i Bohusl. stenbit); även i sammansättning ålkvabba, Zoarces viviparus, tånglake, ålkussa, Lilljeborg 1884; jämför Linné 1754: grodkvabba; motsvarande danska kvabbe, Lota vulgaris, lake, fornsaxiska quappa, medellågtyska quappe, quabbe,ty. quappe, även: Cottus gobio, stensimpa, o. grodunge; svenska dialekt kvabbso (se ovan) = danska kvabso ds.; ålkvabba = danska aalekvabbe, lake, tånglake, medellågtyska aalkwabbe, nyhögtyska aalquappe. Ursprungligen 'groda, padda' att döma av de urbesläktat fornslaviska žaba, groda, fornpreussiska gabawo, padda. Jämför: holländska puitaal, puit, tånglake, anglosaxiska ǽlepúte (engelska eelpout, lake) holländska puit, groda (jämför puta); fornhögtyska ruppa, rûpa (nyhögtyska aalraupe), lake, jämte medelhögtyska, nyhögtyska rutte detsamma, från latin rubēta, padda; marulk, Lophius piscatorius (nyhögtyska frosch-fisch): norska ulka, lågtyska ulk, groda; svenska paddfisk, Cyclopterus, danska havpadde: padda, och så vidare Likheten mellan paddor o. grodor o. de nämnda fiskarna består dels i den mjuka, slemmiga o. hos somliga fläckiga kroppen o. dels, hos vissa, t. ex. Lophius o. Cyclopterus, i den klumpiga kroppsformen o. det frånstötande utseendet överhuvud. Säkerligen har för övrigt i somliga fall överföring av namn egt rum från en fiskart till en annan. — Med avseende på den i beteckningar för 'padda, groda' vanliga konsonantförlängningen (av kortnamnsnatur) se exemplen under padda. — Orden äro för övrigt besläktat med (eller ha anslutit sig till) en urgermanska stam kvabb- med grundbetydelse 'mjuk, fet, lös' och dylikt och med intensivisk mediagemination: svenska dialekt kvabba, dallra av fetma, även om det ljud som uppstår, då man går i ett kärr, som substantiv: tjock fet kvinna, norska kvabb, dy, kvabba, manet, medellågtyska quabbe, gungfly, lågtyska quabbe(l)n, dallra av fetma, holländska kwab(be), fett som dallrar, dubbelhaka, engelska quab, gungfly; sammanhängande med danska kvappe, om det ljud, som uppstår, då man går i något vått eller slår i något fett, ävensom med norska kvapa, vara mjuk, svampig, porös, blöt, kvap, mjuk eller fuktig massa. Denna stam är inhemskt nordisk, medan av fisknamnen åtminstone ålkvabba o. sannolikt även de övriga lånats; de förekomma huvudsakligen i sydliga o. västsvenska dialekter. Inhemskt är väl också det hos Sundevall o. i norska förekommande kvabba i betydelse 'manet'. — Geminationen i fisknamnen o. i verbet kvabba och så vidare står icke i direkt förbindelse med den i verbet kvabba och så vidare, men beror ytterst på likartade psykiska förlopp.