Historik för lämm
- lämm, fallucka, Växiö domkap. 1679: skåttlämmar, för fönster, annars ofta såsom i dialekt: fälla (för mindre däggdjur o. fåglar), jämför nedan = fornisländska o. fornnorska hlemmr, även: loft; samma ord som anglosaxiska hlemm, smäll, alltså egentligen: som slår igen med en smäll, o. med samma grundbetydelse som det besläktade gotiska hlamma f., fälla, snara (jämför ovan); till stammen i svenska dialekt *lamra, skrävla, norska lamra, skramla, larma, fornisländska o. fornnorska hlamm, buller, dån, fornsaxiska, fornhögtyska hlamôn, brusa, med avljudsformerna fornisländska o. fornnorska hlymr, buller, dån, o. anglosaxiska hlimman st. verb, genljuda, m. fl.; jämför lomhörd. — Parallellbildningar på urgermanska gl- se glam. — Ordet betecknas av senare ordböcker såsom Weste 1807 o. Dalin 1850 (jämför även Moberg 1815) som dialektiskt. Denna prägel bär det alltjämt, o. det har för övrigt egentligen aldrig tillhört riksspråket. Då det uppträder i litteraturen, kan det snarast betraktas som dialektlån. — I svenska ortnamn sannolikt i betydelse 'djurfälla'; se Sahlgren NoB 8: 160.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.