Historik för mar-
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- mar- med ursprungligen betydelse av 'hav, vatten' i -eld, -gräs, -halm, -katta, -svin, -ulk, -vatten, samt i en mängd svenska ortnamn t. ex. sjön. Maren, -maren (de allra flesta nära saltsjön; Jälmaren har dock annat ursprung); svenska dialekt mar, kärr, moras, grund, gyttjig havsvik, fornsvenska *mar (fornsvenska mær från medellågtyska) = fornisländska o. fornnorska marr m., sjö, hav, gotiska *mar- i mari-saiws, hav, fornsaxiska, fornhögtyska meri (nyhögtyska meer) detsamma, anglosaxiska, engelska mere (sjö); med växlande kön; jämför gotiska marei, hav; av urgermanska *mari-, motsvarande latin mare, hav (jämför marin), forniriska muir (av *mori), fornslaviska morje detsamma, litauiska mãrės, haff ('hav' däremot i litauiska júrės</i>); i avljudsförh. till urgermanska <i>*mōra-</i>, träsk (se <sp>moras
