Historik för nödeld
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- nödeld, urgammalt sätt att i ett trästycke framkalla eld medelst en drillpinne eller borr (fornisländska o. fornnorska bragðalr, till bragd i en äldre betydelse o. ett ord besläktat med nyhögtyska ahle, syl, forngrekiska trýpanon, latin terebra, de senare till urindoeuropeiska ter, trū, gnida) = norska naueld, danska nødild, motsvarande fornsaxiska nôdfýr, medelhögtyska nôtviur (nyhögtyska notfeuer), engelska needfire; väl till ett urgermanska nauð-, gnidning, till fornisländska o. fornnorska núa, gnida = fornhögtyska nûan, växelform till gno; sannol. etymologiskt identiskt med nöd. I dialekt även vrideld (vriell, vreneld m. m.), gnoeld, gnideld. Nödelden har betraktats som helig o. renande. Se för övrigt N. Keyland Fataburen 1913 s. 193 f.
