Historik för ockla
- ockla, havsöring, 'börting', Nilsson 1855, förr även ockel Burens Suml. o. 1600 med flera, ett egentligen nordsvenskt ord: norrl. dialekt ockla o. ockel. Om namnet, såsom uppgivits, egentligen betecknar den fortplantningsdugliga formen av havsöringen, bör det, med Noreen V. språk 3: 329, snarast förbindas med norska okl, yngel, okla seg, försöka sig, besläktat med öka o. växa. Kanske för övrigt ordet ursprungligen betecknat ockleungen, som uppges vara lättare att till färgen skilja från laxen än den fullvuxna ocklan.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.