Historik för onda bettet
- onda bettet, svenska dialekt, fulslag, ett slags inflammation i fingrarna, panaritium, Tidström 1756 (om skånska förh.), även om det djur (särsk. tagelmasken, Gordius aquaticus) som ansågs o. stundom ännu anses framkalla sjukdomen, 1795, Almqvist 1844. I dialekt även onda väla (med s. k. tjockt l = världen), grimsbett (efter en mask som kallas grimmen), toss(e)bett, torskbett (se tossa 2 o. tusse), möjligen också kvesa (se d. o.). Motsvarande norska trollbit, tussebit (till tuss, vätte; ansågs liksom så många andra sjukdomar orsakat av onda makter), nyhögtyska das böse ding och så vidare — Om likbetyd. västnord. namn på katt- o. hund- se Falk i MoM 1921 s. 70.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.