Historik för resma
- resma f., resme n., dialektord (Hall., Skå.), havrevippa, jämför resma se, gå i ax, om havre. Enligt Wigforss S. Hall. folkm. s. 23 n. 1 att sammanhålla med östsvenska dialekt rismas, upplösa sig i trådar, smål. (Klm. l.) resma, avrispat stycke tyg: havrestrået alltså liksom splittras i vippan. Å andra sidan svårt att skilja från likbetyd. norska (havre)risla, svenska dialekt ressla, som väl böra förbindas med fornisländska o. fornnorska hrisla, buske (se ris 3); jämför Persson Indog. Wortf. s. 313. Ytterst äro dock antagl. i alla händelser samtliga orden rotbesläktat, då de synas höra till den urindoeuropeiska rot krìs, som ingår i rista 2; jämför till betydelse latin crista, tofs, fjäderbuske, som även tycks höra till denna ordgrupp.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.