Vad betyder sig?

• 0. (vanligen uttalat och vardagligt ord även skrivet sej) syftar på subjektet: mamma tvättar sig men mamma tvättar henne (någon annan);
     i och för sig i grund och botten, egentligen

Uttryck som innehåller sig

• Bli till sig av något

  Betydelse: Bli entusiastisk eller upprörd

  Exempel: "De blev alldeles till sig av glädje när de fick höra att de skulle bli farföräldrar"

• Det löser sig

  Betydelse: Det ordnar sig

  Exempel: "Oroa dig inte, det löser sig"

• Lägga sig i något

  Betydelse: Blanda sig i något

  Exempel: "Hon lägger sig alltid i allting"

• Ta mod till sig

  Betydelse: Uppbåda mod (för att göra något)

  Exempel: "Han tog äntligen mod till sig och bjöd ut henne på lunch"

• Vara mån om sig

  Betydelse: Vara aktsam om sin ekonomi

  Exempel: "Jag är inte snål, jag är bara mån om mig"

0. Men om det rör sig om en solodebut har den unge britten sannerligen tatueringar nog för att ro i land en rockkarriär.

   Lokala polska tidningar hävdar emellertid, efter fyndet i Gliwice, att det rör sig om regelrätta avrättningar.

   En som brydde sig desto mer var säkerhetschefen Michael Englund.

   Gelén analyserades och visade sig innehålla massvis av supertunna porer med förmåga att ta upp vatten från omgivningen.

   Men den visar sig komma från den mekaniska verkstaden i våningen under.

1. sig, yngre fornsvenska sigh, segh, äldre fornsvenska sik = fornisländska o. fornnorska sik, sig, danska sig, gotiska, fornsaxiska sik, fornhögtyska sih (nyhögtyska sich); saknas i anglosaxiska, jämför engelska himself osv.; av urgermanska *se+k, bildat som dig, mig (se detta ord) av urindoeuropeiska reflexiv-stammen se i latin se, ackns. (av sed), fornslaviska se (av sém), fornpreussiska sien, sin (väl om bildningar), växl. med urindoeuropeiska sene, sue-i sanskrit sva-, egen, sin, forngrekiska (homer.) (h)eé (av *seue), sig, latin suus (av *seuos), sin, osv.; jämför sin ävensom nyhögtyska sippe, ätt, och så vidare (se ätt); besläktat med sed, sven, adverb så o. sannolikt även med själv o. svear. Växlingen av su- o. s- är densamma som i sex. - Ackusativformen sik började tidigt undantränga den gamla dativfor-men fornsvenska scer (dock ännu ett par gånger i v. fornsvenska) = fornisländska o. fornnorska ser, gotiska sis (jämför i sär). Den kvarlever emellertid i fördunklad form i passiverna på -s, t. ex. kallas, av urnord/ftaZ/a-sces, varav *kallass, kallass (möjligen också, med Bugge hos Bråte Runv. s. 117, av källa-sik med framför vissa konsonanter svunnet k), alltså egentligen reflex., med samma utveckling till passiv som i flera andra språk, t. ex. spanskan o. ryskan. — Geriit. till sig, fornsvenska sz/7, ingår i sinsemellan (se d. o.). — Om säj jämför däj under du.