skald

Synonymer till skald

poet, diktare, lyriker, författare, sångare, bard, verskonstnär, versmakare, rimsmed, epiker, versifikatör, vitterlekare

Användarnas bidrag

synonymer

rimsmidare, vagant

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Hur används ordet skald?

Bland sina konstnärsvänner framträdde han ofta som skald och målare.
En gång levde en stor skald i det gamla Rom.
Och det är skönt att ha en större skald att hänvisa till.
Det finnes en skald som heter Kellgren och som är en stor adoratör av kvinnokönet.
Blott en riktig skald vet hur beklämmande det är i poesins spegelhus.

Historik för skald

skald, liksom fornsvenska skald (en gg, om isländaren Sighvatr; alltså ett blott tillfälligt lån) o. danska skjald upptaget från fornisländska o. fornnorska skald n., diktare; i svenska egentligen först under senare hälften av 1600-t., t. ex. Rosenhane 1680, som dock inom parentes tillfogar övers, 'poet'; i danska redan hos Vedel (f 1616), men mera allmänt först mot slutet av 1600-t.; jämför för övrigt nedan. Av omstridd härledning. De från betyd.-synpunkt mest tilltalande tolkningsförslagen äro av ljudhistoriska skäl icke eller knappast antagliga. Mot sammanställningen med medellågtyska schelter, medelhögtyska schelte, författare av niddikter och dylikt (till nyhögtyska schelten, skälla; se skälla 2), talar vokallängden i fornisländska o. fornnorska Enligt Liden PBB 15: 507 f. däremot av urgermanska *skcéf)la-, av urindoeuropeiska *skello- (till roten i säga), besläktat med iriska scél n., berättelse (av *sketlo-); man hade emellertid i så fall väntat ett fornisländska o. fornnorska skväld (Zupitza Gutt. s. 73). M. Oisen Sverige 1m. 1911 = Festskr. t. Feilberg s. 221 f. utgår från ett urgermanska *skawadla-> *skawalda- ;> skald; egentligen: det varigenom man märker (gudarnas vilja), sedan som personbeteckning om orakelpräster, till urgermanska *skawa-, som märker, iakttager, besläktat mecl tv. scfrauen, sl^åda (se d. o.), forngrekiska thyo-sköos, offerpräst, diktare (egentl.: som iakttager offerdjuret), sanskrit kavi- med samma dubbla betyd.; jämför till betyd.-övergången även det keltiska prästinnenamnet Veleda: iriska fili (stam: velel-), diktare (anförd st.), o. finska tietåja, varom Setälä FUF 12: 286, som för övrigt anser att en motsvarighet till urgermanska *skawadla- kunde föreligga i finska kauala, slug, listig. Den av M. Oisen ansatta grundformen hade väl dock snarast givit ett fornisländska o. fornnorska *skafald. Med hänsyn härtill framställer samme forskare ett nytt, dock osäkert förslag i Ark. 38: 95. - lä. nysvenska (slutet av 1600-t.) dessutom icke sällan i betydelse 'dikt, skaldekväde', t. ex. Achrelius, Dahlstierna (Kungaskald), Rudeen; ty dl. en sekundär utveckling. - Ordet skald ersattes i tidigare svenska vanligen av poet, vilket emellertid efterhand förlorade i stilvärde o. undanträngdes särskilt av göterna o. romantikerna, som eftersträvade ett full-lödigare uttryck för sin djupare uppfattning om diktarens kall. Tegnér använder dock vanligen ännu poet, medan t. ex. Brinkman avgjort föredrager skald. Jämför under poet o. se O. Östergren Stil. stud. i Törneros' språk s. 29 f.