Historik för ståtare
- ståtare, (åtminstone i synnerhet) ett götal. dialektord (i Sydsvensk även städare), fattig stackare, i äldre nysvenska t. ex. O. Petri: 'ribalder och statare', handl. fr. 1563: 'statare och bettlere', Växiö 1659: 'Statare tiggare och Backare* = äldre danska staadere (danska slödder), norska stötar, även: styvlemmad och skröplig gamling, till svenska dialekt ståta, gå o. stappla, stamma, norska stöta detsamma, med avledning svenska dialekt stotra, stotia, stamma, norska stotra, lågtyska o. nyhögtyska stottern, engelska stutler, avljudsform till urgermanska *stauian = stöta, se detta ord Alltså egentligen: som går o. stöter eller stapplar. — I Skåne (åtminstone förr) även om den sädeskärve som på skördedagen bindes sist.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.