Historik för svinka
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- svinka, visa sig opålitlig, göra undanflykter, i äldre n svenska: vika av (t. ex. Lucidor: 'från sanningsväg'n ät svinka'), vrida sig hit o. dit (Spegel Gl. 1712) == danska svinkéf röra sig hit o. dit, i äldre danska: svinga, vackla, från ett tyskt verb, motsvarande fornhögtyska swincan och så vidare (se s va n k). - Härtill äldre n s v. svink, knep, undflykt (jämför likabetyd. svänk; se s van k), o. svinka substantiv, slinka,
