Historik för tenakel
- tenakel, boktr., manuskripthållare, 1823 (tenaklet), E. Carlén 1865 = nyhögtyska 1571, av latin tenāculum, verktyg att hålla (varav franska tenaille, tång), instrumentalbildning till tenēre, hålla (urbesläktat med tänja); bildat som det besläktat tentakel. — Även farmac. o. kem., Retzius 1769, Scheele 1785.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.