Historik för trod
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- trod n., svenska dialekt, gärdsle, trossvirke, stänger, takträ och dylikt, även tro(l), fornsvenska trōþ detsamma = fornnorska tróð, norska trōd, äldre danska trodt; jämte svenska dialekt troda (trola), gärdsgårdstör, fornsvenska trōdha detsamma, i plural: gärdsle = fornisländska o. fornnorska tróða, stång, norska trōda; besläktat med medelhögtyska truodel (-er), gärdsgårdsstör. Väl ytterst till en utvidgning av urindoeuropeiska roten der(ē) och så vidare, klyva och dylikt, varom under tära; jämför även trind 2; alltså egentligen: något kluvet eller avhugget (jämför till betyd.-utvecklingen skida). — Troda förhåller sig till trod såsom t. ex. de likbetydande fornisländska o. fornnorska róða till (svenska dialekt) rod eller såsom torva till torv. — Från urgamla former av dessa ord utgå de finska lånorden ruode o. ruoto, stång, det senare dock delvis (i betydelse 'spö') från urnordiska *rōðō- = nyhögtyska rute (se rod).
