Historik för tämpel
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- 1. tämpel, helgedom, kyrka, se tempel.
- 2. tämpel, i synnerhet dialekt, spännträ över väv, vävspännare, t. ex. 1781 i bouppt. från Växiö, Pasch 1831, J. O. Andersson Väfn. 1880 = norska tempel, från lågtyska: östfrisiska tempel detsamma, från franska temple detsamma, (varifrån även engelska temple), från latin templa plural, ej uppvisat i denna betydelse, men i den av 'över spärrarna spända takbjälkar', plural till templum (= tempel, se d. o.), väl med grundbetydelse av 'något utspänt'. — Ett tidigare lån från franska än engelska temple är anglosaxiska timple, tydl. i samma betydelse, varom Lidén IF 19: 361 f. — En besläktad inhemsk ordgrupp föreligger i norska temba, fullproppa, fornisländska o. fornnorska þǫmb (genitiv þambar), utspänd, uppsvälld mage, buk, vartill, med F. Jónsson Tiln. s. 55 (Aaarb. 1907 s. 215), Einarr þambarskelfir, egentligen: vars buk skälver, den istermagade; alltså även här med grundbetydelse 'spänning'.
