Historik för ulspegel
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- ulspegel, upptågsmakare, skalk, t. ex. Strandberg 1857, för övrigt: ugelspegel P. Erici 1582, uhrspeijel J. Rudbeckius, urspeglar plural 1618, urspegel J. G. Oxenstierna 1770 (= dalm. urspegel; dissimilation?), ulfspegel Sätherberg 1846, J. Jolin 1863, Topelius 1867, ulspiegel V. Rydberg; i vissa skå. dialekt även udspill; motsvarande danska uglspil, efter den först 1515 omnämnde skämtaren (enligt uppgift från 1300-t.:s förra hälft) Till Ulenspiegel (hty. Eulenspiegel), det senare (låg-tyskt) tillnamn (bland annat tolkat som sammansatt med eulen, rensa, o. spiegel, spegel, i bildlig användning om 'podex', jämför svenska akterspegel), varefter namnet på en förr mycket populär o. vida spridd folkbok, som alltjämt utkommer i nya upplagor. Härifrån även franska espiègle, skälmaktig, upptågsmakare, vartill espièglerie, skälmaktighet, skälmstreck; i engelska däremot översatt med (h)owlglass. — Äldre nysvenska ugel-, danska ugl-, engelska owl- bero på, att man här sett ett ord för 'uggla' (nyhögtyska eule osv.).
