vaserra

Historik för vaserra

vaserra, Hallman: hvarsherra, vaserra tre, motsvarande ett fornsvenska vars hærra træ, dvs. 'vår Herres träd, kors', jämför fornsvenska 'thz værdoghasta korsins træ' o. träd, trät, om Kristi kors i gamla bibelövers. (Ap. g. 10: 39, 13: 29); ett av de många medeltida bedyrandena vid Kristi kors; i t. ex. smål. även vass pinåtre, dvs. 'vår (Herres) pina och träd', Hallman: hvarstre. Uttalet med -ē är kanske att bedöma som grēt (grät) och så vidare, varom Noreen V. språk 4: 205 f. med litter.; möjligen dock eufemistisk anslutning till tre. — Härjämte vaserra de, t. ex. Hallman, av fornsvenska vars hærra dödh, dvs. vår Herres död; jämför Hallman: hvarsherra dundra dö, herra dö, (t. ex.) smål. o. skån. vass pinåde, dvs. 'vår (Herres) pina och död', (t. ex.) västg. vella dö, dvs. 'vilda död', ävensom dialekt bittra dö (jämför Dalins Arg. bitterdö = danska bitterdød, ävensom Lidner Mess. 'korsets bittra död'), bittringa dö, håla ko dö, dvs. 'den hårda Guds död' (jämför O. Petri yttrande nedan), pina-ras-(k)a-dö, äldre nysvenska Gudz hunglade, dvs. 'Guds änglars död', skå. hille dö, dvs. 'de heligas eller helgonens död'. — Hit hör också svenska dialekt vass-fam-under, dvs. 'vår (Herres) fem sår (om ordet und se sår slutet), även vass fammen, vass fammicken, motsvarande äldre danska Gudz fem und eller helige fem, engelska zounds av God's wounds o. franska les cinques plaies de Notre-Seigneur. Jesu fem sår omnämnas t. ex. i en gammal svartkonstbok från Ö. Göinge (Sverige lm. 1906 s. 19); jämför medellatin per vulnera (Christi), dvs. 'vid (Kristi) sår', varav möjligen med Rietz s. 502 sydsvensk dialekt piro- eller pirrevall, ja, visserligen (även piramän t. ex. Hall.; jämför män). Vidare: äldre nysvenska Gudz blott digh = *Guds blod at (dvs. åt) dig, jämför äldre engelska God's blood o. de äldre nysvenska eufemismerna Gudz blom, Box blom. — Om Eriks av Pommern kaplan Arend Glemitsson förtäljes i rimkrönikan, att han 'altidh swor um wars herra dödh och blodh', o. år 1539 förmanar Olaus Petri dem som 'sweria tusende gonger om wor herres harda och bittra dödh'. — Utvecklingen av fsv, vārs till vass (ej vårs) beror på att a förkortats i obetonad ställning.