Historik för vesa
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- vesa, svenska dialekt, dy, gyttja; även vojsa Blek., vaiså Gotländska = fornisländska o. fornnorska veisa, pöl, sump, i norska även: gyttja, danska dialekt vejs, gyttjebotten, fornfrisiska anglosaxiska wáse, smuts, gyttja, av urgermanska *waisōn, i avljudsförh. till fornhögtyska wisa, äng (nyhögtyska wiese), o. k-avledn. lågtyska wische (av *wiskō); för övrigt sammanställt med sanskrit vēṣati, flyter i sär, latin vīrus, gift, kymriska gwy, vätska (av *u̯eiso-), och så vidare (varom under vessla); stundom även med stammen i Veselången o. Viskan (se dock d. o.). Lett. wīsle, duggregn, kan höra till en bas u̯eis- eller u̯eik-.
