våda

Synonymer till våda

fara, risk; olyckshändelse, olycka, misstag; av våda oavsiktligt, utan avsikt, av misstag

motsatsord

riskfrihet, säkerhet; med uppsåt, uppsåtligen

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder våda?

1. fara;
  olyckshändelse: av våda (oavsiktligt) || -n;
  vådor

Hur används ordet våda?

Först uppgav hon att det skett med våda men senare erkände hon att hon gjort det för att få det att sluta skrika och undgå upptäckt.
En av dem sköts av våda eller avsiktligt.
Allt tyder därför på att branden var anlagd eller uppkommit genom våda från någon passagerares sida.

våda i ordbok från 1870

Betydelse: Till begreppet liktydigt, haren inskränktare användning och förekommer i talspråket mera sällan.
Synonymer: fara, äventyr, farlighet, risk, klämma, knipa

Historik för våda

våda, egentligen oblik kasus till äldre svenska o. svenska dialekt våde m., fornsvenska vāþe m., skada, olycka, våda, fara med mera = fornisländska o. fornnorska váði, danska vaade, avledning av fornisländska o. fornnorska vá, skada, olycka, fara, norska vaa, även: fruktan, ängslan (jämför varkunna). För detta senare ords härledning finnas blott två möjligheter, men valet mellan dessa är av flera skäl svårt att träffa. Enligt v. Friesen Nordiska språkh. 1: 9 f., Ark. 19: 338 utgår det (liksom även fornsvenska vā, smärta) från urgermanska *wanhō-, egentligen: böjning, krökning, o. betecknar sålunda ursprungligen 'något skevt eller förvänt', alltså nära besläktat med fornsaxiska wâh, förvänd, anglosaxiska wóh, krokig, förvänd, och så vidare, av *wanha- (se för övrigt vång), o. med ungefär samma betyd.-utveckling som i vånda till urgermanska *windan, slingra sig (= verbet vinda). Men det finska lånordet vaiva, möda, elände, visar hän på ett äldre urgermanska *waiwā-, besläktat med fornhögtyska wêwo m., smärta, anglosaxiska wáwa (se ve 2), o. från detta synes åtminstone fornsvenska vā f., smärta, lidande, ej kunna skiljas. Enligt Kock Uml. u. Brech. s. 307 (med litteratur s. 310) äro dessa ord även identiska med fornisländska o. fornnorska vá. Möjligen föreligga här dock två skilda ord: urgermanska *wanhō- o. *wai-wō- (*waiwan-); av Torp Etym. ordb. s. 849, som i fråga om fornisländska o. fornnorska vá ansluter sig till v. Friesens härledning, omnämnes ej heller det fornsvenska vā. Emellertid visa det finska lånordets betydelser, därest dessa äro riktigt angivna ('labor molestus, molestia, ærumna, miseria'), att de olika skiftningarna lätt kunna förenas i en gemensam utgångspunkt. Avgörandet beror ytterst på den ståndpunkt man intager till de invecklade o. omstridda, men i enskildheter (särsk. på grund av de många utjämningsmöjligheterna inom paradigmet) antagl. olösbara frågorna om utvecklingen i nordiska språk av den urgermanska ljudförbindelsen -aiw. — Förr oftare än nu använt i betydelse 'fara', Wallin 1808: 'i vådans stund' och så vidare — Eldsvåda, fornsvenska eldsvādhe, betyder naturl. tidigast 'eldfara, fara för brand', men betecknar nu i regel själva branden.