Historik för ydd
- ydd, götadial. o. t. ex. sdml. (där med plural ydd[r]er), i vissa dock nu †, men kvar åtminstone i västg. o. sdml., även ödd med mera, oxtöm, vartill fornsvenska avledning ydda ds.; enligt H. Petersson IF 23: 387 av urgermanska *uðiðô = urindoeuropeiska *udhetā, besläktat med forniriska fedan, spann, kymriska gwēdd, ok, sanskrit vádhram, läderrem, till urgermanska *weðan, binda, i gotiska gawidan osv.; se för övrigt vad 2 o. våd. Formelt sett kan ordet också utgå från ett urgermanska *(w)uzðiō; men någon lämplig anknytning till en dylik grundform är icke känd.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.