Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Vad betyder ör?
Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010
Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.
Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.
Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.
||-tecken markerar att böjningsändelse följer. Ändelserna ska läggas direkt till uppslagsordet: ”ring … || ‑en; -ar” ska uttydas: ”(en) ring bestämd form singularis ringen, obestämd form pluralis ringar”. Om uppslagsordet ändrar form vid en viss böjning, skrivs hela ordet eller åtminstone stammen om, t.ex. ”jätte -n; jättar”, ”överförd ‑fört.” Ord som slutar på –are är dock undantagna från denna regel.
Det finns en del inkonsekvenser på det här området, orsakade av sparsamhet med utrymme i boken, i det här fallet att inte sätta ut identiska böjningsuppgifter flera gånger i en artikel. Regeln i de allra flesta fall är att en punkt ”ärver” böjning uppåt i texten, d v s om det ligger en böjning under punkt 2 men ingen under punkt 1 så gäller punkt 2:s böjning för båda, men regeln är alltså inte 100-procentig.
ör i ordbok från 1870
Historik för ör
- ör, stengrund eller sandbank, grus och dylikt, även: (i synnerhet stenig) holme (det senare i vissa nordsv. o. och så vidare dial.); jämför t. ex. dombok 1604: 'vptagitt (hemmanet) aff ör och söör' (Vendel Ur värml. dom- böcker s. 39); väsentl. dialektiskt, men förtjänt att upptagas i riksspråk, maskulinum o. alltså = fornisländska o. fornnorska aurr m., norska aur, äldre danska o. danska dialekt ør, av urgermanska *aura-, grus, sten; med avledning *auriō- = fornsvenska fiskisör f.?, fornisländska o. fornnorska eyrr f., norska øyr, norsk-danska, äldre danska o. danska dialekt ør, det senare bildat med samma tillhörighetsstiffix -iō som ärm o. ö. Härtill svenska dialekt *örel (dalm.), sandrevel, som förhåller sig till ör som revel till rev. Speciellt nordiska bildningar (nordeng. dialekt air, sandbank, är säkerligen lånat från västnord. øyrr). Avljudsformer: lågtyska ûr, järnhaltig sand ~ (med kort u) svenska dialekt örja, dy, av *yria (: fornisländska o. fornnorska aurr = syrja : saurr, se sörja 1), i bland annat ortnamn Örlanda Vedens hd Västergötland (1488 Örielande, SOÄ 11: 10), o. (med i ortnamn vanligen pluralform, se Ordbildning under I -a) fornnorska Yrjar, nu Ørja (jämför Norska Gaardn. 17: 78), vilket senare ej är identiskt, men sannolikt besläktat med svenska Örja, socken i Skå., år 1285 skrivet Örghe o. trol. utgående från en synkoperad form av ett forndanska adjektiv *örugher till ör (jämför till bildningen Lärje: lerig, Maljen : *malugher, sandig). Härledningen är för övrigt okänd: fornisländska o. fornnorska aurigr, våt, och så vidare har ett helt annat ursprung (se nedan o. ur 2 o. 3). Jämför öring. — Ör uppträder i en mängd ortnamn, t. ex. Ör, Öra (plural liksom Berga, Sanda osv.), Örby, Örebro, Öregrund, Öresund, Örgryte (se Gryt 2), Öringe, Örtomta, sjön. Ören, Örsjön och så vidare, o. som senare led t. ex. Kungsör, Skanör (se d. o.), jämför danska Helsingør; se även Orsa. I vissa fall är det svårt att avgöra, om här ingår en motsvarighet till fornisländska o. fornnorska eyrr eller till aurr. Det förra ordet uppträder emellertid i Skanör = fornisländska o. fornnorska Skáneyrr; Öresund av fornsvenska Örasund = fornisländska o. fornnorska Eyra(r)sund; jämför fornisländska o. fornnorska Eyrr som namn på en stad vid Öresund, där nu Köpenhamn är beläget. Örebro (fornsvenska Örabro) är däremot flertydigt, då det kan innehålla antingen genitiv singular till ör = fornisländska o. fornnorska eyrr eller en plural genitivform, antingen till fornisländska o. fornnorska eyrr eller aurr, jämför ortnamn Öra ovan o. svenska dialekt örar, grusiga åkerstycken. I t. ex. Öregrund (= fornsvenska) visar möjligen -e-, att likaledes en sammansättning med *auriō föreligger, jämför t. ex. fornsvenska Hælliby, nu Hälleby, till häll. Med avseende på vattendragsnamnen jämför fornnorska sjönamnet Aurr o. ånamnet Aura samt finska Aurajoki. Omöjligt är väl heller icke, att vissa vattendragsnamn innehålla det ord för 'väta, vatten', som utgör grundord för det nyss nämnda fornisländska o. fornnorska aurigr (om vilket senare se ur 2 o. 3). Jämför för övrigt författare Sjön. s. 802 f. (dock delvis annorlunda). — Däremot ingår icke detta ör i ortnamn Örsta(d) (se -stad), möjligen ej heller i skå. Örtofta (1481 Örtoffte), vars äldsta kända former innehålla ett Er- och senare Yr-. — Till ortnamn på Ör- ha bildats en del latiniserande familjen, på Aur- t. ex. Aurelius (östgötasläkten) till Örtomta Östergötland — En latinisering av det hithörande Örbyhus (till hus, befäst gård, slott; se hus) är namnet på släkten Aurivillius, vars stamfader där föddes år 1603; av latin auris, öra (alltså missuppfattning av första ledens betyd.), o. villa, by. Jämför det på liknande sätt uppkomna familjen. Cavallius (se d. o.), eller de nu utdöda Celsius (till latin celsus, hög, från gården Höjen, Högen i Häls.), o. Lanærus (till latin lāna, ull, o. rūs, landsbygd, efter byn Ullstorp Skå., alltså även här på grund av felaktig härledning av första sammansättningsleden). — Avledning: svenska dialekt öra, grusa (en väg), motsvarande danska dialekt øre o. norska øyra o. aura, bilda bankar, grusa.
- [ör, svenska dialekt, yr, se d. o.]
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
ör i sammansättningar
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Olga
Rysk variant av det nordiska namnet Helga: helig eller vigd åt gudarna.
Helga
Femininvariant av det nordiska namnet Helge som betyder helig eller vigd åt gudarna.
Besläktade namn: Helle, Hella, Elga
Mest söktaföregående vecka
Hur böjs ör?
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | en ör | ören | örar | örarna |
| genitiv | en örs | örens | örars | örarnas |