Historik för Ägir
- Ägir, västnordisk havsgud eller havsdemon, vanligt i synnerhet i äldre svensk diktning; litterärt lån från fornisländska o. fornnorska Ǽgir = ǽgir (poet.), hav, av urgermanska *ǣᵹu̯iaz; enligt gammal (K. Gislason och så vidare) o. ännu allmän (dock ej alldeles obestridd) uppfattning avljudsform till gotiska ahwa, vatten, och så vidare = svenska å 2. Sannolikt samma ord som svenska sjön. Äjen vid Äxtorp Smål., alltså fornsvenska *Ǣghir o. *Ǣghisþorp = norska fjordn. *Ǽgir, nu Ögsfjorden. Sjön kallas nu enligt uppgift Äxen, ellips till Äxtorp. Samma avljudsstadium uppträder enligt Pogatscher Engl. Stud. 27: 223 f. i anglosaxiska égor, flod, tidvatten, hav; éagor beror då på anslutning till éa, vatten. Se författare Sjön. 1: 775 f. o. jämför med avseende på avljudet Vänern (om detta namn hör till u̯an, vatten).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.