Historik för Ärn-
- Ärn- i vissa ortnamn utgår från fornsvenska personn. Ærne (Ærner), t. ex. Ärnesta Ö.-Selö sn Södermanland, fornsvenska Ernestom (se -stad), Ärna Klosters sn Södermanland, fornsvenska Ærnædhe, ävensom (med annan utveckling) i Ärstavik Södermanland, fornsvenska Ærnastæwik, o. Ärentuna Uppl. (se Tuna). Däremot är det osäkert, om, såsom antages i Sverige lm. X. 6: 310, samma personn. också uppträder i fornsvenska Ernem, nu Ärna G. Uppsala sn Uppl., då personnamn i fornsvenska ortnamn på -hem icke äro säkert uppvisade.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.