Historik för älmseld
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- älmseld eller elmseld, ett elektriskt ljusfenomen, som uppträder på torn, mastspetsar och dylikt och i form av en eller två lågor, Klingenstierna 1755: S. Helmes Eldar, Järnkont. ann. 1826: Elmseld och så vidare, i äldre tid väl blott i facklitter., sedermera äveu i skönlitter. t. ex. Fröding 1896; jämför Isogæus o. 1700: Sanct Herms, eller St Elmi lius (anförd som spanska o. franska) = danska (St.) elmsild, äldre danska St. ellenild, efter nyhögtyska St. Elmsfeuer, även Helenen- o. Hel(l)ens-feuer, motsvarande holländska elmusvuur, engelska St. Elm(o)'s fire, franska feu Saint-Elme, italienska fuoco di Sant' Elmo o. Ermo, spanska fuego de sant' Elmo eller, nu ofta, de san Telmo (dessutom: helena). Företeelsen var känd redan i antiken, t. ex. Plinius Natur. hist. II. k. 37: när två lågor syntes, ansågs den som ett gynnsamt förebud o. uppkallades efter dioskurerna Kastor o. Pollux, men blott en betraktades som olycksbådande o. fick namn efter deras fördärvbringande syster Helena (vars bortrövande blev orsaken till Trojanska kriget). Möjligen innehåller sålunda ordet urspr, hennes namn (Eln- > Elm-), vartill det i alla händelser senare anslutits., medan andra (t. ex. Tamm Gr. s. 34) här se det till grund för detta personnamn liggande forngrekiska (h)elénē, fackla (besläktat med (h)eílē, solglans, -värme, av urindoeuropeiska *su̯el-, o. sålunda väl även med sol). Slutligen har man i ordet också tänkt sig en på italiensk botten försiggången förvanskning av helgonnamnet Erasmus, biskop i Antiokia, vilken av en ängel befriades från sitt fängelse o. sedan av denne på ett skepp fördes till Campanien, varefter han dyrkades som sjöfolkets skyddshelgon. Av ett Ermo kunde Elmo ha uppstått genom falskt ljudutbyte (i vissa dialekt uttalas l som r; E. H. Tegnér muntl.). — I nyhögtyska även Eliasfeuer (svenska Eliaseld), med syftning på elden som från himlen föll ned på Elias altare; vidare: Hermes-, St. Klaras-, St. Nikolasfeuer-, i engelska dessutom: corposant (spanska corpo santo), egentligen: helgonkropp.
