Historik för -lösa
- -lösa, i ortnamn, t. ex. Gärdslösa, av fornsvenska Iærunzlösa; av olika ursprung. I huvudstammen har senare leden vanligen tolkats såsom närmare eller fjärmare besläktat med anglosaxiska lǽs (engelska lease), betesmark, äng. Härigenom måste man emellertid skilja de nordiska namnen från en del andra, t. ex. vissa västgerm. på -losum (8-1100-t.), lôse med mera, som icke kunna etymologiskt förbindas med anglosaxiska lǽs; se Lindroth Fornv. 1915. Mot Lindroths egen härledning från adjektiv lös i betydelse 'mjuk', varav 'fuktig' (alltså: fuktig, sank, vid vatten(drag) belägen äng), eller i betydelse 'tom' (alltså: ett stycke land som icke är uppodlat), eller i betydelse 'fri' (alltså: icke hägnad mark) tala emellertid starka skäl av bland annat topografisk o. språklig (semologisk) natur; se Sahlgren NoB 7: 95. Enligt sistnämnde författare innehåller -lösa (urgermanska *lausōn eller *lausiōn) ett substantiv, bildat med t- eller s-suffix av stammen i löt, alltså egentligen: sluttning; se närmare löt. Enligt somliga beteckna åter namnen jord, som köpts av trälar. — I vissa nysvenska ortnamn på -lösa ingår ursprungligen det nämnda löt självt, t. ex. Svartlösa hd (fornsvenska Svarta löts hd) efter tingstället Svarta löt, se Sahlgren anförd avh.). I några andra namn av yngre datum utmärker senare leden brist på förledens innehåll; jämför sjönamnet Fisklösen. — Namnen av den »äkta» lösa-typen ha säkert bildats under järnåldern, o. det är mycket osannolikt, att, såsom av somliga antagits, någon av dem eller samtliga skulle härröra från stenåldern. Jämför Sahlgren NoB 7: 93 f.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.