att

Vad betyder att?

1. infinitivmärke (att gå)
2. underordnande konjunktion (jag vill att du skall gå)

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Hur används ordet att?

Det tog brandmännen en timme att släcka den.
Men om det rör sig om en solodebut har den unge britten sannerligen tatueringar nog för att ro i land en rockkarriär.
En av dem markerade tydligt att han ansåg en lagändring nödvändig.
Det var ingenstans att droppa och ingenstans att slå bollen varken framåt eller bakåt.
Vi har en god förhoppning om att det kan generera en god ersättning i nivå med till exempel Spotify för våra upphovsmän.

Historik för att

1. att, infinitivmärke, fornsvenska at (jämte aat, varav i obetonad ställning ad(h), jämför talspråk å) = fornisländska o. fornnorska, norska, danska at (i danska vanligen uttalat ungefär å). Egentligen samma ord som fornsvenska, fornisländska o. fornnorska o. forndanska preposition at, åt, till (= åt), jämför liknande användning av den likabetydande preposition engelska to, fornhögtyska zuo (nyhögtyska zu). Formen å framför inf. är fornsvenska at med förlängt a (se åt), jämför svenska dialekt åt i samma an v., men beror delvis på sammanblandning med å = och (se d. o.); ok framför infin. uppträder redan i fornsvenska (se bland annat Östergren Språk o. st. 1: 86).
2. att, konj., fornsvenska at (jämte æt, ad(h); om æt se nedan o. om d(h) se föregående) = fornisländska o. fornnorska, norska, da.; för de nordiska språken egendomlig form. Egentligen neutr. av ett demonstrativt pronomen, liksom svenska det, nyhögtyska dass, engelska that; för övrigt av omstridd härledning. Snarast ej att skilja från fornsvenska þat, þæt (svenska det), nyhögtyska dass, engelska that, i det att þ (ð) av vissa anledningar bortfallit (jämför konj. än, möjligen = nyhögtyska denn, dann, engelska than); se bland annat Kock Ark. 11: 117 f. Enligt somliga dock av en form motsvarande gotiska þatei, att, emedan med mera (av þat- o. ei, att med mera, väl egentligen en gammal kasusform till en pronominalstam). Man har också tänkt sig ett urgermanska *jata, jämför sanskrit yad, neutr. till ya-, vilken (= forngrekiska (h)ós, neutr. (h)ó); liksom fornsvenska æt, forngutniska et, att, möjligen bör identifieras med gotiska ita, det. Om en annan möjlighet se Noreen Gesch. § 204, 3: av *jaint › āt i halvstark stavelse › at, till gotiska jains och så vidare, den där; jämför han.