Vill du föreslå ett nytt ord eller rapportera ett fel?
Hur används ordet hor?
Det blev en löjlig varning för att leva i hor och att bryta äktenskap.
Därför fanns länge endast två legala skäl som kunde ligga till grund för en skilsmässodom: hor och egenvilligt övergivande.
Det kan väl inte bli så mycket hor hos folk som bara sitter där och glor?
Ett par av dem anklagade Susanna för hor när hon avvisat deras närmanden.
Not: Ordklasser och siffror hänvisar till synonymordboken överst. Exempelmeningarna kommer i huvudsak från svenska dagstidningar, tidskrifter, romaner, wikipedia och SVT.
hor i ordbok från 1870
Betydelse: Äktenskapsbrott: äfven i allmänt tal liktydigt med Lönskaläge.
Synonymer: otukt, okyskhet, lösaktighet, liderlighet, hordom, lönskaläge, skörlevnad
Källa: "Svenska språkets synonymer" av A.F. Dalin. Utgiven 1870.
Vissa ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media.
Historik för hor
- hor, fornsvenska hōr = fornisländska o. fornnorska hór, danska hor, fornsaxiska hôr, fornhögtyska huor, anglosaxiska hór, n. — Avledning av hor är verbet hora (jämför Bib. 1541: horeri) = fornisländska o. fornnorska hóra, danska hore, fornhögtyska huorôn; jämför gotiska hôrinôn. — Hora, substantiv, fornsvenska hōra = fornisländska o. fornnorska hóra, danska hore, medellågtyska hôre, fornhögtyska huora (nyhögtyska hure), anglosaxiska hóre (engelska whore), av urgermanska *hōrōn, även: äktenskapsbryterska; jämte maskulinum gotiska hôrs, fornisländska o. fornnorska hórr (jämte hór), horkarl, älskare. Växelform: urgermanska *hōriōn = fornhögtyska huorra, medellågtyska hôrre, varav fornsvenska hörra. — Avljudsform: sen medelhögtyska, medellågtyska herje (-g-), sköka, konkubin, vartill medellågtyska herjensone, lånat i äldre nysvenska härjansson, fornsvenska hærians(s)on o. fornisländska o. fornnorska herjansonr som skymford; jämför fornsvenska hōranson, äldre nysvenska horenson av medellågtyska hôrensone detsamma — Urindoeuropeiska stam väl *kār- i lett. kārs, lysten, latin cārus, kär, dyrbar (se kär); r-avledn. till urindoeuropeiska roten kā i t. ex. avestiska kā-, trängta efter (o. dyl.). — Härjämte: fornsvenska portkuna (i sammans.), sköka, o. fornisländska o. fornnorska portkona, till port. Gotiska har i stället kalkjô (eller kalkî ?); väl lånord. Jämför under sköka.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
Liknande ord till hor
hor i sammansättningar
Rösta på användares bidrag
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
För mer information, klicka på informations-ikonen nedan.
Här kan du rösta på bidrag från andra användare. Dina röster hjälper oss att avgöra vilka bidrag som ska läggas till i ordboken.
Du kan ge bidraget en positiv, negativ eller blank röst. Du kan rösta på så många bidrag du vill. När du har röstat på ett bidrag kommer du automatiskt att få ett nytt bidrag att rösta på. Om det inte finns några fler bidrag att rösta på försvinner den här rutan.
Tack för att du hjälper oss att göra vår levande ordbok bättre!
Nästkommande ord
Mina sökningar
Dagens namnsdag
Inget namn
Mest söktaföregående vecka
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla
Hur böjs hor?
| singular | ||
|---|---|---|
| obestämd form | bestämd form | |
| nominativ | ett hor | horet |
| genitiv | ett hors | horets |