hor

Synonymer till hor

(åld.) äktenskapsbrott, otukt, boleri, osedlighet, skörlevnad, lösaktighet, otrohet, kyskhetsbrott, könsumgänge utom äktenskapet, okyskhet, olovligt könsumgänge, promiskuitet

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Hur används ordet hor?

Det blev en löjlig varning för att leva i hor och att bryta äktenskap.
Därför fanns länge endast två legala skäl som kunde ligga till grund för en skilsmässodom: hor och egenvilligt övergivande.
Det kan väl inte bli så mycket hor hos folk som bara sitter där och glor?
Ett par av dem anklagade Susanna för hor när hon avvisat deras närmanden.

hor i ordbok från 1870

Betydelse: Äktenskapsbrott: äfven i allmänt tal liktydigt med Lönskaläge.
Synonymer: otukt, okyskhet, lösaktighet, liderlighet, hordom, lönskaläge, skörlevnad

Historik för hor

hor, fornsvenska hōr = fornisländska o. fornnorska hór, danska hor, fornsaxiska hôr, fornhögtyska huor, anglosaxiska hór, n. — Avledning av hor är verbet hora (jämför Bib. 1541: horeri) = fornisländska o. fornnorska hóra, danska hore, fornhögtyska huorôn; jämför gotiska hôrinôn. — Hora, substantiv, fornsvenska hōra = fornisländska o. fornnorska hóra, danska hore, medellågtyska hôre, fornhögtyska huora (nyhögtyska hure), anglosaxiska hóre (engelska whore), av urgermanska *hōrōn, även: äktenskapsbryterska; jämte maskulinum gotiska hôrs, fornisländska o. fornnorska hórr (jämte hór), horkarl, älskare. Växelform: urgermanska *hōriōn = fornhögtyska huorra, medellågtyska hôrre, varav fornsvenska hörra. — Avljudsform: sen medelhögtyska, medellågtyska herje (-g-), sköka, konkubin, vartill medellågtyska herjensone, lånat i äldre nysvenska härjansson, fornsvenska hærians(s)on o. fornisländska o. fornnorska herjansonr som skymford; jämför fornsvenska hōranson, äldre nysvenska horenson av medellågtyska hôrensone detsamma — Urindoeuropeiska stam väl *kār- i lett. kārs, lysten, latin cārus, kär, dyrbar (se kär); r-avledn. till urindoeuropeiska roten kā i t. ex. avestiska kā-, trängta efter (o. dyl.). — Härjämte: fornsvenska portkuna (i sammans.), sköka, o. fornisländska o. fornnorska portkona, till port. Gotiska har i stället kalkjô (eller kalkî ?); väl lånord. Jämför under sköka.