Historik för inrita sig
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- inrita sig, äldre nysvenska inritas 1637, inritar detsamma Spegel 1685, från medellågtyska inrîten intrans, detsamma = nyhögtyska einreissen intrans., förr även med sich, till medellågtyska rîten, nyhögtyska reissen, rycka sönder, slita isär (se rita); dock med något dunkel betydelseutveckling Ordet blev i svenska efter en tid reflexivt, kanske i anslutning till inrota sig, som dock även självt tidigast har formen inrotas.
