Historik för jordgumma
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- jord(e)gumma, yngre fornsvenska iordhgomma; jämför sydsvensk dialekt, danska o. norska jord(e)moder, -mor; egentligen: den som lyfte det nyfödda barnet från jordgolvet, där barnaföderskan låg; jämför de härom i fornisländska o. fornnorska brukade uttryck hefja af jǫrðu o. liggja á golfi, motsvarande engelska lie in the straw, ligga i barnsäng, ävensom norska straamoder, barnmorska, o. nyhögtyska hebamme, medellågtyska hevemôder (till häva, lyfta). I denna användning är gumma säkerligen en kortform till *gōþmōþir (jämför svenska dialekt gom(m)or, farmor, mormor); jämför forndanska gothæ kunær plural, barnmorskor, jordegummor, o. franska sage femme. Se för övrigt gumma. — Med avseende på den forntida seden att framföda barnen på boningens golv kan erinras om att den lapska barnbördsgudinnan Madderakka av språkliga skäl ursprungligen måste ha varit husgolvets gudinna (Setäla FUF 12: 209).
