Historik för klifs
- klifs, sötsaker, slisk, t. ex. o. 1730, Sahlstedt 1773, i äldre svenska: klemande, smek t. ex. Swedberg 1709, Dalins Arg., ännu hos Weste 1807 (jämte den moderna betydelse) o. även någon gång i nysvenska, jämför ä, svenska klifsa med någon, klema och dylikt, t. ex. Serenius 1741, Dalin 1850, samt, med ursprungligare betydelse, äldre nysvenska klifsa, smörja, Spegel 1685. Ordet är närmast deverbativum av verbet klifsa o. hör tillsammans med klibba, väl med samma oregelbundna formutveckling som i många andra pejorativa vardagsord; möjligen dock av *klipsa, av *klibbsa. Etymologiskt identisk är stammen i svenska dialekt klifs, klase, o. klifsa, bunt som hänger ihop, egentligen: klibbat ihop sig. Sverige dialekt klissa, klunga, är också fjärnare besläktat; jämför danska dialekt klise, klibba, kliset, klibbig; lågtyska klîse, kardborre (med samma betyd.-utveckling som i nyhögtyska klette, varom under klister, o. anglosaxiska clífe, varom under klibba).
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.