• 1. något som inte görs på allvar (men ofta efter bestämda regler): barnens lekar;
     på lek på skoj;
     ge sig in i leken (bildlig betydelse) ge sig in i en (svår) verksamhet
  2. parning, speciellt hos fiskar
  3. kortlek || -en;
     -ar
• 3. se lekt
• 4. myntenhet i Albanien || en l.;
     pl. =

Uttryck med betydelsen lek

• För nöjes skull

  Betydelse: Göra något för att det är roligt

  Exempel: "Han spelade bara fotboll för nöjes skull och slutade när det blev allvar"

1. Givetvis ger Fridolin och de andra stjärnorna varandra löjligt höga poäng och givetvis hinns det med lite infantil lek i väntan på rätterna.

   En sjuårig pojke omkom på måndagseftermiddagen under lek i en ort söder om Sundsvall.

   Avsnitten i Mandelas självbiografi om denna tid är gripande i beskrivningarna av stunderna med lek och kravlös samvaro.

   Åklagaren beskriver hur pojken har lyckats locka till sig katterna genom lek och laser.

   Så om ledan hotar i perfektionens evighet går det också att hitta lust och lek om man gör musiken lite mer jordisk.

2. Egentligen var det bara en väldigt enkel lek med siffror.

3. Yngve Dahlberg iscensätter pjäsen som en yster lek bland skogar av kön och snår av genus.

4. Jag övade på att blanda min lek så snabbt och smidigt som möjligt.

• Betydelse: Tidsfördrif, hvarmed barn, eller äldre roa sig, i synnerhet då kroppsrörelse eller kroppsöfning kommer i fråga.

  Synonymer: ras, skämt, gamman

1. 1. lek, i dialekt även: melodi, dans (jämför svenska lekstuga), fornsvenska lēker, hastig rörelse, lek, ras, kamp, idrott, spel, skämt med mera = fornisländska o. fornnorska leikr ungefär detsamma, danska leg, lek, gotiska laiks, dans, fornhögtyska leih, spel, melodi, anglosaxiska lác, lek, spel, kamp med mera, av urgermanska *laika-; till verbet leka = fornsvenska, röra sig, hoppa, dansa, leka, spela = fornisländska o. fornnorska leika, gotiska laikan, medellågtyska lêken, medelhögtyska leichen, anglosaxiska lácan och så vidare, ett ursprungligen st. verb med betydelse 'springa, hoppa', o. dyl.; av urindoeuropeiska *loig- i litauiska laigýti, löpa omkring, sanskrit rḗjatē, hoppa ~ *lig- i forngrekiska elelízō, bringar i darrning eller svängning (fornslaviska likŭ, lek, dans, från urgermanska spr.). — Samma ord är lek, fornsvenska lēker, om vissa foglars parningslekar o. fiskarnas fotplantningsakt = danska leg; med syftning på fiskens rörelser. — Den gamla betydelse av ordet lek har i någon mån bevarats i sammansättning kortlek, strängalek, väderlek (jämför följande) o. vitterlek; jämför även svenska dialekt orgellekare, organist; i övrigt uppträder senare leden som suffix (se följ.). Minnen av densamma äro också en del vattendragsnamn, såsom sjön. Leksjön, Lexen, Lekvattnet, Säveleken med flera, som ursprungligen syftat på vattnets livliga rörelse (författare Sjön. 1: 337). Se för övrigt Leksand. — Med avseende på betyd.-utvecklingen jämför under spela ävensom fornslaviska igra, spel, och så vidare, till sanskrit ḗjati, rör sig.
2. 2. -lek, ändelse för abstr. substantiv, fornsvenska -lēker = fornisländska o. fornnorska -leikr, sällsynt i västgerm. språk, saknas i got.; mest till adjektiv, t. ex. kärlek, fornsvenska kǣrlēker = fornisländska o. fornnorska kǽrleikr; sällan till substantiv, t. ex. väderlek (se detta ord o. föreg.). Egentligen = föregående, alltså med grundbetydelse: företeelse, som yttrar sig i häftiga rörelser > gestalt, utseende, beskaffenhet; jämför -het. — Lämpligt för nybildningar av samma slag som grov- o. finlek.