Historik för plägel
- plägel, pläjel (sydvsv. dial.), slaga, i nordligare trakter t. ex. Västergötland, Dalarna genom dissimilation präjel = äldre danska plegel (danska plejel), från lågtyska plegel = sydty. dialekt pflegel, instrumentalbildning till urgermanska plaᵹ, slå, i plagg 2, bildat som t. ex. degel, gördel och så vidare — Parallellbildning: medellågtyska vlegel, nyhögtyska flegel, engelska flaily till urgermanska flaᵹ = urindoeuropeiska plak, slå, i litauiska plaktì, forngrekiska plḗssō osv.; knappast, med M. Lubke, Kluge (alternativt) o. Hirt-Weigand, lån från latin flagellum, piska, sedan även: slaga (franska fléau), vilket snarare, med Falk-Torp under pleil, erhållit denna senare betydelse från det urgermanska ordet. Hit även fornsvenska vædherflagha, vindil, fornisländska o. fornnorska flaga, plötsligt anfall, medellågtyska vlage osv.; jämför flacka o. plåga. — På samma sätt bildat är anglosaxiska þerscel, fhty driscil ds.,varom under slaga slutet.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.