Historik för sinder
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- sinder, glödspån som avfaller vid järnets Smidning, svenska dialekt simier, järnslagg och dylikt, även sinder, grand, smula, fornsvenska sinder n., slagg = fornisländska o. fornnorska sindr n. (varav dvärgnamnet Sindre, liksom namnet på hans broder Brokkr hör till fornhögtyska broccho m., bit, smula, till urgermanska brekan, bryta, författare Ark. 7: 51), danska sinder plural, medellågtyska sinder (sunder m. m.), fornhögtyska sintar (nyhögtyska sinter; bland annat i fornhögtyska personn. Sintar-fizzilo - fornisländska o. fornnorska Sinfjpile Kluge), anglosaxiska sinder (engelska cinders, slagg, aska, genom sammansmältning av det urgermanska ordet o. det obesl. franska cendre, aska, se cendré), av urgermanska *sendra-. Ofta sammanställt med fornslaviska sedra, stelnad vätska, droppsten; dock osäkert; jämför Liden Stud. s. 39. Däremot stämmer detta ords betydelse utmärkt med den hos den även till svenska lånade nyhögtyska bergv.-termen sinter (se d. o.),
