skata

Synonymer till skata

svartvit kråkfågel; (neds.) motbjudande kvinna, hagga, satmara, satkäring, morrhoppa; (sl.) flicka, tjej, brud

Användarnas bidrag

synonymer

ragata

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder skata?

1. en blåsvart och vit kråkfågel med lång stjärt || -n;
  skator

Hur används ordet skata?

Det sitter en skata i rönnen härutanför och skrattar ut dej!
På ett plåttak satt en skata och skrattade rytmiskt.
Bland modellbyggen och uppifrånperspektiv känner jag mig befryndad med den skata som sitter på en stapel av små spånskivor.
Den lilla främlingen i Hjällbo är stor som en skata men hör antagligen hemma någon helt annanstans.
Där sitter en ung skata alldeles stilla med huvudet på sned och kikar orädd på mig.

Historik för skata

skata (Gyllenius 1667: plural skatar) = fornsvenska, norska = danska skade; till skate, spets (se följ.), efter den långa stjärten (Jä-gerskiöld hos v. Friesen Nordiska språkhist. 1: 40 n.); alltså = fornisländska o. fornnorska, norska skata, rocka, Raja, danska dialekt skade, efter den långa o. smala stjärten o. den spetsiga nosen. Säkerligen en speciellt nordisk bildning o. icke, med H. Pedersen Keltiska Gr. 1: 111, besläktat med iriska cadan, vild gås (nir. cad-han). - Om en annan, ävenledes ute-s,lutande nordisk beteckning på skatan se skjura. - Samgermanskt ord för 'skata' saknas: de västgerm. språken ha dock bildningar av en gemensam stam äg-: anglosaxiska agu, fornsaxiska agastriajhty. agalstra med mera (nyhögtyska elster), av trots framställda tolkningar dunkelt ursprung; liksom också beteckningarna i de slavo-baltiska språken utgå från samma stam. Isolerat står latin pica (av omstritt urspr.). - Till växlingen har säkerligen den omständigheten bidragit, att skatan varit föremål för allehanda vidskepliga föreställningar (såsom delvis ännu o. sålunda vissa namn blivit tabu; se Sahlgren NoR 6: 6 n. l o. under björn, ekorre, Jöns (j ö s s e), l i n d a r e, n a 11 e, o r m, p a d d a, spindel l, sutare, tossa 2, varg, vessla samt om räven under skog. Jämför t. ex. Dalin Sagan om hästen: 'han hängde skator öfver Hästen i krubban, ät afvärja krank(dvs. spökeri)'; på Linnés tid ansågos de i Skanör, där de voro sällsynta, båda skeppsbrott (Sk. resa s. 229). Att döda skator anses på sina håll alltjämt olycksbringande. Se för övrigt Gaslander 1744, Sverige 1m. Rih. I. 3: 41, o. Feilberg under skade. - Om vissa omskrivande smeknamn på skatan se under al k a (tillägg) o. Klas. - För övrigt i sammansättning även om andra fåglar, t. ex. strandskata, svenska dialekt skogsskata, nötskrika, spillkråka, även i gamla bibelövers., m. fl.