Historik för skunga
- skunga, lokalt riksspråk, väsentl. i Gö-tal., ljuda starkt, dovt eller ihåligt, 1594; 'thett kyrkan skungade vidh', jämte äldre nysvenska (t. ex. U. Hiärne), svenska dialekt skungra <~ skang- i äldre nysvenska skonga (t. ex. Sverige forns.), skångra (t. ex. Spegel), svenska dialekt skanga, skanga, skångra, jämför norska skångra o. danska skingre, alltså urgermanska *skeng-, *sk
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.