slem

Synonymer till slem

adj.

(åld.) usel, lumpen, obehaglig, förfärlig

subst.

saliv, fradga, dregel, upphostning, snor, avsöndring, sekret

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder slem?

1. (ålderdomligt ord) lumpen, usel || -t;
  -mare
1. seg vätska från kroppens slemhinnor (till exempel upphostning) || -met

Hur används ordet slem?

subst.

De får slem i luftrören som sätter ner deras kapacitet.
Hon kan inte hosta själv utan måste ha hjälp för att få upp slem ur halsen.
Man skulle kunna säga att den här flickan har rätt till föräldrar som gullar med henne utan att de samtidigt ska hålla på med apparater och suga slem ur luftrören.
Pappan själv hävdar i förhör att han var förkyld och spottade i syfte att göra sig av med slem i halsen.
En gång när jag skulle tanka hade gult slem vällt upp ur tanken och ut över motorn.
Segfradgande slem raspar skållkittlande i strupar och luftrör.
När de magpumpat mig på sjukhuset hade de försökt suga upp slem från lungorna men inte lyckats särskilt väl.
Inte långt härifrån ligger det varuhusfönster där de lät sina skyltdockor spotta slem på de vackra kostymerna.

adj.

Han var riktigt slem och man gjorde bäst i att vika undan när man fick syn på honom.

Historik för slem

1. slem, adjektiv, fornsvenska slember o. slimber dålig, ond = norska sleim (jämför nedan), da slem, från medellågtyska slim (-mm-), även: skev = medelhögtyska slim(p), sned, skev (nyhögtyska schlimm slem), jämför fornhögtyska slimbî, snedhet; eng dialekt slim, dålig, slug, i riksspråk: tunn smal, från lågtyska eller holl.; enligt Lewy KZ 40: 561 besläktat med lett. slips, sned, brant (av *slimpas). — Fornsvenska slember (någon gg sleem-) kunde tänkas innehålla en inhemsk avljudsform *sleim- = norska sleim, men detta senare är säkerligen en förnorsk-ning av danska slem (efter analogien rem reim; Torp Etym. ordb. s. 644). — I yngre nysvenska litter. delvis påverkat från da.
2. slem, substantiv, fornsvenska slember m., i nysvenska med sekundärt neutralt kön, av urgermanska *slaima-, avljudsform till *slïma- i svenska dialekt, fornsvenska slim n. = fornisländska o. fornnorska slím, danska slim, medellågtyska slîm m. o. n., medelhögtyska slîm m. (nyhögtyska schleim), anglosaxiska slím n. (engelska slime); m- bildning till roten sli, vara glatt eller klibbig, vartill även forngrekiska leímax, snigel (utan hus; varav latin limax, snigel, skalmask), ryska slimaku detsamma (om latin limus, gyttja, se parallellbildningen lim), samt med annan avledning svenska dialekt sli n., slem, grodrom, slemmig vattenväxt = norska sli, fornisländska o. fornnorska sly, av urgermanska *sli-wa-, ävensom (san- nol.) nyhögtyska fisknamnet schleie (varom under lindare). Litteratur se Walde2 under limax). Jämför slinnon.