Historik för slinnon
- slinnon, götal. dialekt, blåbär, även slin-ron, vanligen slinnor, slinner, jämför Brome-lius 1694: slinnor, plural till en singular *slinna eller *slinne; egentligen: 'de klibbiga' o. rotbesläktat med slem, svenska dialekt sli, slem m. m.; se för övrigt under slem 2. - Samma ord (med z till y) är väl det likaledes götaländska slynron, slynnon9 båda formerna hos Linné, jämte den sydsvenska (särsk. skånska) dialektformen slyngon Retzius 1806, Dalin 1853. Formerna på -ron bero sannolikt på anslutning till smultron, där r hör till stammen. Jämför Sahlgren Sverige Linné-sällsk. årsskrift 3: 34.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.