Vad betyder smed?

• 0. person som har till yrke att smida || -en;
     -er

Uttryck som innehåller smed

• var och en är sin egen lyckas smed

  Betydelse: Var och en är ansvarig för att själv skapa framgång och lycka

0. Lagstiftningen hanterar med andra ord motsatsparet individ och struktur som en dualistisk enhet: ingen människa är enbart sin egen lyckas smed men allt är heller inte en fråga om strukturer.

   Romanens huvudperson är den stolte bonden Okonkwo som till varje pris vill vara sin egen lyckas smed och framför allt inte likna sin milde men oföretagsamme far.

   Kedjan krånglade men hon fick en smed att fixa den.

   Var och en sin lyckas smed kunde lätt utvecklas till ett allas krig mot alla.

   Järnställningen som rosen svingar sig upp på har Håkan ritat själv och låtit tillverka hos en smed i Huddinge.

1. smed, fornsvenska smedher, äldre: smiper, arbetare i trä eller metall (jämför trcesmidher, snickare), i sht. smed = fornisländska o. fornnorska smiðr, hantverkare, smed (jämför även ljöÖasmidr, skald; se poet), danska smed, fornsaxiska smidos plural (Wadstein Kl. asächs. Sprach- denkm. s. 68. 5), medellågtyska smit, smet, fornhögtyska smid (-t) (nyhögtyska schmied), anglosaxiska smid (engelska smith), av urgermanska *smipu~, *smidu-, bildning på urindoeuropeiska -tu till roten smi i forngrekiska smile, kniv, sminye, hacka; med växelformen gotiska aiza-smipa, smed; variant- j rot till mi i t. ex. mejsel (jämför mes 3, meta); alltså ett samgermanskt ord för j 'metall- eller träarbetare o. d.'. Om denna j rot smt, såsom stundom antages, är identisk med (s)m i, gnida eller riva sönder, i som omtalas t. ex. under smäcker, ; synes ganska ovisst. En gemensam urindoeuropeiska beteckning saknas, vilket väl med M. Much sammanhänger därmed, att den första bearbetningen med den äldsta metallen, kopparen, skedde icke medelst smidande utan genom smältning o. gjutning. Smeden o. hans yrke omnämnas annars i berättelser o. sagor från den gråaste forntid, t. ex. Tubalkain ('som var en mästare i allahanda koppar- och järnverk', 1 Mos. 4: 22), Rigvedas Tvashtä, grekernas Hephaistos o. Daidalos, romarnas Vulcanus o. Mamurius (i den gamla carmen sällare), germanernas Wieland (fornisländska o. fornnorska Volundr) och så vidare, av vilka sagor somliga på grund av inbördes överensstämmelser av vissa forskare förmodats ega indoeuropeiskt ursprung. — Beträffande fornisländska o. fornnorska ljödasmidr, skald, se under poet. — Om ett annat ungefär likbetyd. ord se fabrik. — Sedan länge använt som förnamn (egentligen tillnamn; dock utdött i n sv.), t. ex. fornsvenska Smip(er), isl.-fno. SmiÖr; o. i de urgermanska språk (dock åtminstone numera ej i svenska) i familjen, varifrån de från nyhögtyska o. engelska lånad.e Schmidt, Schmitt, Smidt, Smith, Smitt; jämför latin Fabricius, iriska Gobanus (till goba, smed). De svenska Smedberg, Smedmark, Smedström och så vidare utgå väl i regel från ortnamn på Smed-. — Vidare vanligt i ortnamn, särsk. Sme(d)sta, fornsvenska Smitha-stom med mera (till yrkes- eller personnamnet?). I Smedby, fornsvenska Smidhaby, ingår snarast plural av smed, varom se författare Ortnamn på -by s. 73. — Envar sin egen lyckas smed, fornsvenska hvar man cer sin eghin smidh, motsvarande i danska, nyhögtyska, holländska, engelska med flera språk, ytterst från latin, jämför Sallustius '(Res docuit, id verum esse ..) fabrum esse quemque fortunse suse', citat från Appius (f 278 f. Kr.), alltså ett talesätt med urgamla anor. — Jämför för övrigt klensmed, smedja, smide.