Historik för smäre
- smäre m., dialektord, klöver, jämför Linné 1757: smäregrås från Bob. 1. = norska, danska smcere, inotsv. nyisländska smäre m. o. smdéra f.; enligt Falk-Torp s. 1085 egentligen: läppblomster, till anglosaxiska smcére m., läpp (av urgermanska *smairia-)t som ined Uhlenbeck PBB 26: 570 är besläktat med sanskrit smerä-, leende, o. smila; jämför latin labnrmim, guldregn, till labrnm, läpp (det senare dock osäkert). - Tidigare, med orätt, av Bugge PBB 24: 455 uppfattat som en avljudsform till iriska seamar, klöver.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.