Historik för smärling
- smärling, fiskn., grönling, Gobitis bar-batula, Palmcron 1642, Retzius 1772, Dalin 1853; hos Asteropherus 1609: smirlingh = dsi. smerling, från nyhögtyska schmer-ling, av medelhögtyska smerlinc, till likbetyd, medelhögtyska smerl(e), nyhögtyska schmerle (varav äldre nysvenska smårla, I. Erici o. 1645: smerler plur.); säkerligen egentligen: dyfisk o. besläktat med gotiska smarna, smuts, svenska smörja o. smör: fisken uppehåller sig ofta i gyttjan på bottnen; jämför danska dyndsmerling om Gobitis fossilis. Falk-Torp s. 1080. — Om det i Järn ti. förekommande fiskn. smärling som namn på en småvuxen sikras (eller siklöjan eller sikyngel), Lilljeborg, Sverige Ekman, bör sammanhållas med dessa namn är väl ovisst. — Det ävenledes om Gobitis använda grönling, Asteropherus 1609: grönlingh, är lån från nyhögtyska grundling, till grund, botten.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.