Historik för snaggla
- snaggla, snövla och dylikt, bland annat om ljud från sura pipor, i synnerhet dialekt (t. ex. Ogtl., Vgtl.), ej hos SAOF eller Lundell SO, C. F. Dahlgren (östgöte) 1832: 'Hon (dvs. pipan) medförde alltid ett slags snarkning eller ett visst snagglande'. Väl att sammanhålla med likbetyd, svenska dialekt snavla (se snövla), med i dylika verb av imi-tativ natur vanlig formväxling; jämför t. ex. snarka: fornisländska o. fornnorska sngrgla osv.; alltså knappast av urnordiska *snawwalön eller dylikt, med -gg- beroende på gammalt inskott av samma slag som i hugga o. d.
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.