Historik för spol
Not: Texten bygger på "Svensk etymologisk ordbok" av Elof Hellquist. Utgiven 1922. Ändringar har gjorts för denna digitala utgåva av Sinovum Media. Fel förekommer på grund av maskinell inläsning av texten.
- spol, svenska dialekt o. t. ex. Bib. 1541, fena, Sveal., stjärt Verb t n = svenska dialekt spor, spord, egentligen: svans ('Han åt opp fisken med gör och spor'), även: kant eller ände på ett sågbräde; med (tjockt) l av rö (jämför h i n båle, s k o l, stel, sval), av fornsvenska sporper m., svans, stjärt (även i brijggiusporper, broände) = fornisländska o. fornnorska spordr (även i bruar-sporör), norska spord (spor, spol med tjockt 1), jämför medelhögtyska spor le, svans; av urgermanska *spnrda-, till urindoeuropeiska roten sp(h)er, röra sig hit o. dit, även : spjärna, stödja ; jämför med samma dentalutvidgning i roten som i fornisländska o. fornnorska spordr och så vidare: nordsv. dialekt spjél (av *sper-dan) o. spel (av *sparÖiari)9 spjärna, med tjockt /, litauiska sparnas, fena, vinge; se för övrigt spjärna, s p år ävensom sp ar re.- Hit hör även äldre svenska (16 - 1800-t.) sporda, spårda, fiskhuvud och dylikt (saltade i tunnor); ofta i tulltaxor; av medellågtyska sporden. - Avljudsform till spol: norska speril, spce(r)/, kort svans, av urgermanska *spardila-. - Jämför härtill Liden SNF I, 1: 6 f. (med litteratur), ävensom (delvis avvikande) Persson KZ 33: 293 f.
