Synonymer till svärd

• 0. ett hugg- och stickvapen || -et;
     pl.=, best. pl. -en

Uttryck med betydelsen svärd

• dra blankt

  Betydelse: Dra fram ett vapen med klinga; angripa någon i tal eller skrift

  Exempel: "Ingen drar blankt på mitt skepp, ropade kaptenen; han drog blankt mot sin förre vän i tidningen"

0. Föremål hade placerats ut runt gravstenen och i marken var ett halvmeterlångt svärd nerstucket.

   Pojken Carl Gustaf von Rosen har iklätt sig riddarrustning och håller med bestämd min ett svärd i handen.

   Eller slåss med svärd och förhandla med skräckinjagande råttor.

   Han tecknar en tydlig bild av den världsordning som Churchill i hög grad var en produkt av och livet igenom tjänade med sitt svärd och sin penna.

   Tåget har utvecklats av den stora kinesiska tågtillverkaren CSR och ska ha designats med ett antikt kinesiskt svärd som förebild.

• Betydelse: Rakt, långt och bredt sidogevär, till huggning eller stickning, med fäste utan bygel.

  Synonymer: slagsvärd, pallasch, pamp, plit, sabel, värja

1. 1. svärd, fornsvenska sværp = fornisländska o. fornnorska sverd, danska sverd, fornsaxiska swerd, fornhögtyska swert(ty. schivert), anglosaxiska sweord (engelska sword), av urgermanska *swer-Öa-. Mycket osäkra tolkningsförsök; litteratur se Falk-Torp s. 1560, varförutom H. Petersson Zwei sprachl. Aufsätze s. 71 o. Sperber WuS 6: 39 (enligt den senare avljudsform till urgermanska stammen *swarÖ- i sval, alltså egentligen 'schwartenbrett', med en flat sida o. den andra begränsad av trädets naturligt välvda yta; i så fall urspr, om svärd av trä). - Andra samgerm. beteckningar för 'svärd* äro: 1. gotiska hairus = urnordiska H(a)eru- i personn., fornisländska o. fornnorska hjorr, fornsaxiska hem, anglosaxiska heoru, besläktat med sanskrit edra-, spjut m. m.; 2. gotiska mékeis, fornsaxiska mdki, anglosaxiska méce, fornisländska o. fornnorska mcékir; från urgermanska språk: finska miekka, litauiska meczius, fornslaviska mici; väl ej, såsom stundom antages, besläktat med forngrekiska mdkhaira, dolk, svärd o. d.; 3. fornisländska o. fornnorska sax och så vidare, egentligen: sten vapen (se sax 1). — Åtminstone vissa av orden för 'svärd' ha urindoeur. anor, t. ex. fornisländska o. fornnorska hjorr= sanskrit cdrii-; latin ensis = sanskrit asi-, av urindoeuropeiska *nsi-; men betydelse 'svärd' hade säkerligen vid denna tid ej ännu utvecklat sig (jämför Schrader Sprachvergl, u. Urgesch. 3: 109 Reallex. s. 750). — Om andra europ. ord för 'svärd' jämför under svärdslilja. — Om svärd- i ortnamn se följande — Svärdslilja, Iris pseudacorus (m. fi. arter), Franckenius 1659 och så vidare = danska svcerdlilje, efter nyhögtyska schwertlilie; jämför nyhögtyska schwertel- (kraut), av medelhögtyska swertele = medellågtyska swer-dele, övers, av latin gladiolus detsamma, förminskningsord till gladius, svärd (se glav[en]), o. av forngrekiska xiphion, svärdslilja, till xiphos, svärd; jämför för övrigt engelska sword-grass eller spanska espadana detsamma till cspada, svärd (se spade o. spader). Redan i fornsvenska förekommer i samma betydelse sv&rdhon, med analogiskt -ön efter hiupon, nypon, miölon, smultron och så vidare Växten har benämnts efter de svärdlika bladen. — Svärdsorden, från 1748, benämnd efter de i dekorationerna förekommande svärden. - Svärd(s)sida, om de manliga linjerna i en ätt, Lselius 1588 = danska sværd-side, från nyhögtyska: nyhögtyska schwertseite o. medellågtyska swertside; jämför spinnsida.