klinga

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Uppslagsordet kan endast innehålla bokstäver, mellanslag och bindestreck. Max 75 tecken.

Max 150 tecken.

Genom att fylla i din e-postadress godkänner du att den sparas hos oss. Läs mer i vår Integritetspolicy

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder klinga?

Uttryck och ordspråk relaterade till klinga

Uttryck med betydelsen klinga

  • dra blankt

    Betydelse: Dra fram ett vapen med klinga; angripa någon i tal eller skrift

    Exempel: Ingen drar blankt på mitt skepp, ropade kaptenen; han drog blankt mot sin förre vän i tidningen

Hur används ordet klinga?

verb

  1. Kylan väntas klinga av en bit in i nästa vecka.

    Effekterna av de dåliga krediterna håller på att klinga av.

    Polisen sammanfattar läget som att oroligheterna är på väg att klinga av.

    Men jag tror att behovet att sjunga kommer att klinga av med stigande ålder.

    Den Gröna revolutionens effekter har börjar klinga av och på en tredjedel av den globala jordbruksarealen har avkastningen nu minskat eller avstannat.

    Annars kommer regeringens retorik om frihet på nätet klinga falskt framöver.

    Det nuvarande utbrottet tog fart förra hösten och beräknas klinga av nästa år.

subst.

  1. Svärdets klinga darrar mot min halspulsåder.

klinga i ordbok från 1870

Historik för klinga

  1. 1. klinga, substantiv, G. I:s reg., P. Svart Kr., R. Foss 1621: klinge, Brasck l645: klinga = danska klinge, från nyhögtyska klinge, av medelhögtyska -; till följande, efter svärdens klingande läte. — Springa över klingan, t. ex. P. Svart Kr. (klinge), med motsvarande i danska o. ty.
  2. 2. klinga, verb = fornsvenska (imperfekt klang o. klingadhe) = danska klinge; jämför fornisländska o. fornnorska klingja; väl från medellågtyska klingen, st. o. svenska verb = fornhögtyska klingan (nyhögtyska klingen). Ljudhärmande liksom de obesläktade latin clangere, smattra (om trumpeter), skrika, clangor, klang, skrik, forngrekiska klangḗ, klang = urgermanska hlank- i fornisländska o. fornnorska hlakka, skrika; eller som gotiska klismjan, klinga, klismô, ringklocka. — Klinga i betydelse 'skåla' t. ex. Bellman: 'Ej klingat för din raska värd'; jämför danska klinke.

Rösta på användares bidrag

Är rop en bra synonym till ordet auktionsbud?
//
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla

Hur böjs klinga?

substantiv
singularplural
obestämd formbestämd formobestämd formbestämd form
nominativen klingaklinganklingorklingorna
genitiven klingasklingansklingorsklingornas
verb
aktivpassiv
grundformatt klingaatt klingas
nutidklingarklingas
dåtidklingadeklingades
supinumhar|hade klingathar|hade klingats
imperativklinga
particip
presensklingande
Mer innehåll nedan
Fortsätt scrolla

Dagens namnsdag

Ellen

Dansk form av namnet Elin, från det grekiska namnet Helena: *fackla*. Även en engelsk variant av det grekiska namnet Eleonora: *barmhärtig*.

Lena

Svensk variant av det hebreiska namnet Magdalena, *kvinna från Magdala*, och det grekiska namnet Helena, *fackla*.

Relaterade namn: Lene, Lenita

Alla våra spel

10x10 Classic

Spela nu

Daily Mahjong

Spela nu

Classic Solitaire

Spela nu

Sökord

Spela nu