Synonymer till på

• 0. (preposition och adverb) betecknar plats ovanpå eller utanpå något: på bordet, på väggen;
     betecknar befintlighet mer allmänt: gå på en väg, vara på landet, ligga på sjukhus, äta på restaurang, han är på sitt rum, befinna sig på resa, bo på Gotland;
     i tidsuttryck: på lördag (den lördag som kommer närmast), på morgonen, på medeltiden;
     till: bjuda någon på middag, bröllop;
     omedelbart efter: applåder följde på sången, dricka kaffe på maten;
     efter varandra, i rad: läsa bok på bok, bil på bil körde fram;
     (ofta i stället för andra prepositioner) värdet på (av) det stulna, en sträcka på (om, av) 7 km;
     (betonat efter vissa verb) vidare, fortsätta att: gå på, simma på, jobba på etcetera;
     (om apparater och dylikt) i gång, påslagen: radion är på;
     med försvagad betydelse efter många verb och adjektiv och i ett stort antal fasta uttryck: tro på något, vänta på någon, vara arg på någon, på heder och samvete etcetera;
     på det att för att

prep.

1. Han jagade runt mig inne i lokalen och slog med en svensk flagga på stång.

   Men i Seoul drog kursfallet för tungviktaren Samsung ner index på minus.

2. En brand i en fordonsfirma i Malmö hamn orsakade stor rökutveckling på lördagen.

   De uppstår i samband med åska men liknar på inget sätt en vanlig blixt.

3. Redan efter OS i London hade hon planer på att sluta.

   Svenska häcklöparen Susanna Kallur reagerar starkt på avslöjandet.

4. Christer Laurell fick bättre villkor på en annan bank och flyttade sina bolån.

1. på, fornsvenska pä (po) = danska paa; uppkommet genom felaktig upplösning av fornsvenska up ā, uppå = fornisländska o. fornnorska upp á, äldre danska uppaa = engelska upon; se upp o. preposition å; jämför samma företeelse i yngre fornsvenska punder = äldre nysvenska, svenska dialekt, av upp under, eller i Ni, nypon, svenska dialekt tav av utav, ti, i, av uti, tur, ur, av utur, eller t. ex. svenska dialekt (Ögtl., åtminstone 1860-1.) gå på tuset (på avträdet), av åt huset (jämför dra åt skogen osv.), med senare tillagt på. — På (i stället för i) användes bland annat för att beteckna fordom i regel högt belägna platser, såsom slott, borg, hus (Örbyhus o. d.), herrgård; jämför på Gripsholm, gå på rådhuset, bal på slottet osv.; ävensom områden, som betraktas som yta utan territoriella gränser: på landet, på slätten, väl också på Dal, i Dalsland, tidigast med syftning på det ursprungliga Dal: låglandet utefter Vänern i landskapets sydöstra del. Se närmare O. Lindén Språk o. st. 18: 227 f. — I förbindelse med gata användes i fornsvenska både pa (a) o. i; det senare ännu allmänt i dialekt om bygator och dylikt, t. ex. i Dörby gata (Klm. l.), o. i skån. (även de bildades språk), t. ex. bo i Grönegatan. Av dessa konstr. är vid gata säkerligen den med i äldst o. beror ej, såsom ofta antages, på analogi från i gränd.