Synonymer till tjuta

• 0. ge till ett tjut;
     yla;
     låta mycket starkt: sirenen tjuter;
     (vardagligt ord) gråta;
     tjuta med vargarna eller ulvarna se under varg || tjuter, tjöt, tjutit

Uttryck med betydelsen tjuta

• ge hals

  Betydelse: Skrika, sjunga högt

  Exempel: "Åskådarna gav hals direkt när tjuren sprang in på arenan"

0. Vi neutrala betraktare som var där kunde tjuta av skratt på presskonferenserna när den grånade italienaren förgäves skulle förklara försvarsspelets ädla konst.

   En granne som hört en brandvarnare tjuta larmade räddningstjänst och polis.

   Grannar hade känt röklukt och även hört en brandvarnare tjuta från en lägenhet.

   Enligt Stockholmspolisen kom larmet efter att någon hört en brandvarnare tjuta i lägenheten.

   När väl branden fick larmet inomhus att tjuta hade den tagit sig ordentligt och trots mannens försök gick den inte att släcka.

• Betydelse: Gifva ett vidrigt, skärande, starkt och uthållet, hvinande ljud.

  Synonymer: ljuda, låta, skalla, klinga, förklinga, pingla, brusa, mullra, susa, porla, fräsa, vina, vissla, hyla, gnälla, gnissla, gallra, gråna, skallra, skramla, slamra, klappra, smattra, spraka, knarka, knarra, knastra, knäppa, kurra, surra, prassla, frasa

• Betydelse: Djurläte, ett hundars och vargars egendomliga läte;

  Synonymer: låta, skräna, gnälla, skälla, bjebba, gläfsa, morra, ryta, mumla, böla, råma, vråla, skria, bräka, gnägga, grymta, gala, kackla, klucka, skrocka, kuttra, fräsa, jama, väsa, kraxa, pipa, kvillra, kväka, skväka, skvattra

1. tjuta, fornsvenska þiūta (imperfekt þöt = äldre nysvenska töt, jämför nedan) = fornisländska o. fornnorska þjóta, äldre danska tjude (nydanska har i stället hyle, tude m. m.), fornhögtyska diozan (nyhögtyska i stället heuten), anglosaxiska þéotan jämte þútan (se tuta; engelska i stället howl, yell m. m.), samgerm. st. verb (dock ej belagt i gotiska o. fsax.). Verbalsbst.: urgermanska *þuti- = fornisländska o. fornnorska þytr, medelhögtyska duz, tjut och dylikt, jämför gotiska þuthaúrn, trumpet. Kausativum: urgermanska *þautian = fornisländska o. fornnorska þeyta, komma att tjuta = gotländska tåita (bildat som t. ex. fornisländska o. fornnorska þreyta, trötta, till þrjóta; se trött). Urgermanska rot. þ(e)ut, ljudhärmande liksom tut i det ej besläktade medellågtyska tûten och så vidare (jämför tuta). — Äldre nysvenska imperfekt töt uppträder med analogiskt j (i), tiöt, redan 1690; Tiällman 1696 har tööt, men tiutet; ännu Botin 1777 anför töt, tutit (dock i motsats till samtida grammatici osv.). — Om nyhögtyska heulen och så vidare se under hyla. — Tjuta med vargarna eller ulvarna, jämför fornsvenska: 'kombir thu til wlua tha thiwth som the', likn. uttryck i äldre nysvenska, motsvarande i nyhögtyska med flera språk, efter ett senlatin ordspråk ulula cum lupis, cnm quibus esse cupis, dvs. tjut med vargarna, om du vill vara med dem.