Synonymer till varg

• 0. ett vilt hunddjur;
     varg i veum fredlös;
     ropa varg (bildlig betydelse) utmåla något som mycket värre än det är, använda överord;
     tjuta med vargarna eller ulvarna på ett fegt sätt instämma med eller ansluta sig till de övrigas åsikt || -en;
     -ar

Uttryck som innehåller varg

• Hungrig som en varg

  Betydelse: Utsvulten

  Exempel: "Hon var hungrig som en varg efter arbetsdagen"

• ropa varg

  Betydelse: Skrämmas, varna på ett överdrivet sätt

  Exempel: "Om man ropar varg för ofta är det ingen som tror en när vargen väl kommer"

• som en flock vargar

  Betydelse: på ett framfusigt, närgånget och hänsynslöst sätt

  Exempel: "Fotograferna var över honom som en flock vargar när han kom ut från hotellet"

• varg i veum

  Betydelse: Fredlös

  Exempel: "Före skandalen var han respekterad och eftertraktad, nu är han varg i veum"

1. Länsstyrelsen i Kalmar län säger ja till skyddsjakt på en varg i norra delen av länet i ett yttrande till Naturvårdsverket.

   Om varg observeras i området på nytt kan det vara fråga om en annan varg än den som tidigare attackerat får i länet.

   Länsstyrelsens rovdjursexpert Linda Andersson har besökt gården och är övertygad om att en varg ligger bakom attacken.

   Både i Näsbyholm och på den andra testplatsen Ravlunda härjade varg i höstas och efterlämnade närmare hundra rivna och dödade får.

   Då finns risk för att en genetiskt viktig varg fälls.

   Två ansökningar om skyddsjakt på den varg som uppträtt närgånget har kommit in till Naturvårdsverket.

   Sex får dödades av en varg på en gård utanför Hjorted sydväst om Västervik natten till måndagen och ytterligare sju får avlivades av de skador som de fick.

2. Ett träd med vid krona och stora grenar kallas varg.

3. Det har blivit varg på muttrarna.

1. varg, fornsvenska vargher = fornisländska o. fornnorska vargr, norska varg, ulv; samma ord som fornsvenska vargher i gorvargher, boskapsdråpare, kasna- eller kaxnavargher, mordbrännare, fornisländska o. fornnorska vargr, tjuv, rövare, fredlös man (jämför det försvenskade varg i veum, dvs. i templen, se vi), norska varg, vild person, gotiska launavargs, otacksam människa, fornsaxiska warag, rövare, förbrytare, anglosaxiska wearg, förbrytare, fredlös, medellatin vargus, tjuv, fredlös, av urgermanska *warᵹa-, egentligen: dråpare, strypare, motsvarande det urgamla finska lånordet varas (genitiv varkaan), tjuv; jämför gotiska gawargjan, döma (för brott). Avljudsform till medelhögtyska erwergen st. verb, strypa ~ fornhögtyska wurgen detsamma (nyhögtyska würgen), medellågtyska worgen, anglosaxiska wyrgan detsamma (engelska worry, plåga); till urindoeuropeiska roten u̯ergh, vrida, snöra, i fornisländska o. fornnorska virgill, virgull, snara ~ fornsaxiska wurgil detsamma, svenska dialekt örja, snöra till (se örja), norska orga, skidband, ävensom litauiska veržti, snöra till, fornslaviska vrŭza, vrěsti, binda m. m.; till en enklare bas u̯er i orm. — Som djurnamn uppträder ordet endast i nordiska språk o. är som sådant ett s. k. noaord, dvs. en eufemistisk beteckning, som ersatt ulv, vilket blivit tabu (jämför nyhögtyska 'Wenn man den wolf nennt, kommt er gerennt', ävensom den fordom i vissa trakter rådande rädslan för att under tiden mellan jul o. trettondedagen nämna vargen vid sitt rätta namn). Mot den stundom framställda uppfattningen, att medellatin wargus skulle utgå från grundbetydelse 'ulv' se senast Kluge Altd. sprach-gut s. 15 (Heidelb. Akad. d. Wiss. Philos.-hist. Kl. 1915, 12 Abh.). Sedermera har i sin tur varg i bygderna övergått till en benämning, som man skydde att använda, o. i stället ofta utbytts mot t. ex. gråben (t. ex. Dahlstierna Kungaskald), gråbening, gråsse, gullfot, 1774 och så vidare, kuse, tasse, tusse, utåkk (i Västbo Smål. på 1700-t.), han som i skogen går, motsvarande (for nyhögtyska wolf) nyhögtyska holzgängel, hölzing. Om andra liknande noanamn se t. ex. under nalle, spindel 1, vessla. — Beträffande fornisländska o. fornnorska vargr, fredlös man, ha även andra uppfattningar om grundbetydelse 'gjort sig gällande'; se Kauffmann PBB 18: 175 f. Sammanställningen med fornslaviska vragŭ, fiende, ryska vórog och så vidare (t. ex. Mikkola WuS 2: 218) är ej fullt säker. — Ordet förekommer, i motsats till ulv, icke i verkligt gamla ortnamn, ej heller i personnamn (dock finnes i nysvenska ett familjen. Warg, jämför även Cajsa Warg; ursprungligen soldatnamn?).