Synonymer till ulv

• 0. (ålderdomligt ord) varg;
     ulv i fårakläder person som döljer sina onda avsikter bakom ett oskyldigt yttre;
     tjuta med ulvarna se under varg || -en;
     -ar

Uttryck som innehåller ulv

• tjuta med ulvarna

  Betydelse: Okritiskt stämma in i majoritetens hätska reaktion

  Exempel: "Som intellektuell kan man inte tjuta med ulvarna"

• en ulv i fårakläder

  Betydelse: en person som verkar ofarlig men har onda avsikter

  Exempel: "Flera kritiker beskrev teknikgurun som en ulv i fårakläder"

0. En skribent konstaterar att Socialdemokraterna gjorde ett fatalt misstag när de bara malde på om Reinfeldt som en ulv i fårakläder och vägrade erkänna att någonting verkligt hade hänt med Moderaterna.

   Passionen friade ganska omgående och efter att skilsmässans betänketid var klar gifte vi oss och man nummer fyra ordnade ett bröllop värd en kunglighet men han visade sig vara en ulv i fårakläder.

   Men Ballard förblev hela tiden en outsider och i hög grad även en ulv i fårakläder.

   Mindre bra är att hans förslag är en riktig ulv i fårakläder.

   På så sätt är förslaget en ulv i fårakläder.

1. 1. ulv, fornsvenska ulver = fornisländska o. fornnorska ulfr, danska ulv, gotiska wulfs, fornsaxiska, anglosaxiska wulf (engelska wolf), fornhögtyska, nyhögtyska wolf, av urgermanska *wulfa-, väl genom dissimilation av äldre *wulhwa- = urindoeuropeiska *u̯l̥ku̯o- i sanskrit vŕ̥ka-, fornslaviska vlŭkŭ, litauiska viłkas, med motsvar i alban. o. armen., jämför forngrekiska lýkos (väl av *luku̯o-) o. latin (enligt somliga från sabinskan lånade) lūpus (se lupp). Härtill femininbildningen urindoeuropeiska *u̯l̥ku̯ī-: sanskrit vr̥kī́, litauiska vìlkė, fornisländska o. fornnorska ylgr (jämför till bildningen mö, röj o. under orre), o. med dissimilation iō(n)-stammen anglosaxiska wylf, fornhögtyska wulpa, fornsvenska ylva, varginna. Enligt Zupitza, Falk-Torp o. Persson Indog. Wortf. s. 504 med flera uppträder dock här i stället en urindoeuropeiska växling *u̯l̥ku̯- o. *u̯l̥p-, till vilken senare form då bland annat föras latin volpēs (vul-), räv, lupus, varg, litauiska wilpiszỹs, vildkatt, m. m.; dock knappast troligt. Säkerligen till en utvidgning av urindoeuropeiska roten u̯el, slita, i latin vellere detsamma (se konvulsion), gotiska wilwan, röva, (möjl.) runsvenska *velve (ualua acktis.), rövare (Sigtunadosan enligt v. Friesen Uppl. runst. s. 75); jämför ull. Alltså: djur som söndersliter sitt rov, rovdjur. — Tydl. föreligger här ett indoeuropeiska djurnamn; jämför and 1, bäver, gås, lo, mus, so, trana, utter, älg (?), ävensom t. ex. urindoeuropeiska *r̥ksos (latin ursus och så vidare) under björn. — Ordet har i svenska, antagl. genom tabu, undanträngts av varg. Det är ytterst vanligt i äldre svenska ortnamn; de av varg bildade (Vargön och dylikt) äro däremot jämförelsevis unga. — Iriskan har en beteckning 'vild hund'. — Tjuta med ulvarna, mots v. i danska, nyhögtyska, franska och så vidare — Ulv i fårakläder, skenhelig, hycklande person, bildat efter Matt. 7:15: 'Vakter eder för de falske Propheter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro de glupande ulfvar'. Jämför fornisländska o. fornnorska 'Sigurðr jarl var at vísu vargr undir sauð' (Flatöb.). — Se även olvon o. varulv.